Han vill fortfarande ha hjälp.. med typ allt. 

Är skitsöt via sms/samtal och fb.

Men vägrar svara på vad fan han håller på med.

Jävla kräk.

Han har upprepade gånger sagt, jag klarar mig utan fruntimmer, jag behöver ingen som hjälper mig. Och iktväl.. varenda gång det är något... "jag behöver hjälp" allt från diskning, matlagning och bre mackor, sovplats för att han ska jobba nära mig osv...

Fick ett sådant sms igår...jaha... vad är det nudå...

Jo.. han behöver hjälp att fylla sin frys och vill ha med mig att handla. Är jag smart och säger ring ditt jävla ex???

Neeeedå.. jag säger visst jag kan följa med. 

Idiot man är, men ska ta mig ur det. Jag tänker inte åka med.

Vet inte ens om jag vill träffa honom. Han är oftast tjurig, aldeles för envis fast han har så fle man kan ha och vill lösa allt med våld. Blä. 

Vill inte vill inte vill inte. Men ändå.. jag har lagt ner många månade rpå idioten och min tid inner ut. Jag kommer inte hitta någon och att leva som en gammal nucka (vilket han kallar mig ibland) känns inte lockande. 

Tur det finns någt som hålle rmig uppe, något som jag längtar efter. Eller ska jag säga någon kanske. Känner dragningar åt ett håll där jag absolut inte borde det. 

Vad man än gör är det aldrig nog...

Man är alltid så jäkla otillräcklig. Aldrig omtänksam nog, eller så är man för på...

Gör inte nog i hemmet.. eller för mycket så dom får dåligt samvete...

Man är för mycket för att planera, man planerar för lite/fel...

Jag är en sån som aldrig får dte rätt oavsett vad jag gör.

Kan vrida mig ut och in hur många gånger som helst utan att klaga men utan att tapa mig själv i det.

Jag vrider mig för att anpassa mig för att känna att någon kanske skulle tycka om mig och vilja ha mig mer än bara som reebound. För det har jag hört ofta. Jag är en bra reebound men jag är inte ett flickväns material.

Jag är för egen, för gammal, har barn, för stor, jobbar för mycket, jobbar för lite, har för mycket eget liv, har för lite eget liv...

Jag tappa rmig själv mer och mer och för varje idiot som trampar över mig dör jag lite.

Senaste i min värld... sen i november har jag gjort allt för honom, offrat arbetstid, mina intressen, tvättat, städat, lagat mat, planerat framtid och roligheter. 

Fick alltid höra.. jag ska vara singel ett år sen ska vi planera tillsammans. Året är inte slut och nu planerar han sin framtid med sitt ex men vill ha mig med i bilden som "vän". Han vill ha mig för att jag är uppfostrad som kvinna, sköta hem och vara behjälplig för min karl.

Min karl kan dra helt åt helvete, jag är ingen backup på det viset. Jag tänker inte leva som en slav och se till så han kan både äta kakan och ha den kvar.

Jag vill inte och mår så sjukt dåligt.

Sist detta hände höll det på att ta livet av mig mer ellr mindre.

Jag väntar bara på att det ska hända igen. När han säger rent ut att jag är orta och bara duger som städtant/kock och vad annat han behöver för stunden.

Jag måste hitta ett nytt projekt så jag inte blir galen. Något att pilla med och skruva i, och nya människor att umgås med.

Visst finsn det söta pojkar i min omgivning som gladeligen skulle ge mig allt jag behöver. Varför faller jag inte får nån av dom? Varför är det alltid as som jag faller för.

Hatar att vara frutnimmer ibland. Vi är så jävla ologiska.